Idag var det rufft i bassängen. Och konstigt. Jag fick sparkar i ansiktet och på händerna, folk simmade längs botten, använde märkliga simtekniker och vi var plötsligt sex personer som simmade vilt och okontrollerat fram och tillbaka på samma två banor, helt utan struktur. Jag kunde ha dött.
Under uppvärmningen var det ganska lugnt men under serien på 6x200 meter (2 st sammansatt, 2 st dolme, 2 st paddel + dolme, vila 20 s) började stöket omkring mig och jag blev väldigt okoncentrerad. Simningen blev därefter och inte vad jag hade sett framför mig. Tempot skulle vara lugnt men planen var förstås att hålla samma fart på sträckorna med samma hjälpmedel. Och jag tänkte mig nog att det skulle gå fortare för varje nytt hjälpmedel jag la till, men till samma ansträngning. Så blev det inte. Jag hade inte koll på någonting, ety det var för mycket som pågick runt mig.
Jag vill ha en egen bana och lugn och ro. Ska det vara så svårt att ordna? När jag blir stor ska jag bli så rik att jag kan bygga en egen simhall. Mot slutet lugnade det i alla fall ned sig och jag kunde köra de sista längderna hyfsat fokuserat.
Insåg när jag var klar att jag hade simmat 98 längder. Klockan visar 99, jag vet, men den la på en längd på slutet. Om någon sagt åt mig innan jag började att jag skulle simma fram och tillbaka i den där bassängen 100 gånger, och dessutom ha roligt hela tiden, så skulle jag skrattat nedlåtande och gått därifrån. Men det var precis det jag gjorde. Ibland känner jag mig som en väldigt enkel människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar