Började som vanligt fredagsmyset med att åka till simhallen. Idag hade jag sällskap dit av en stor klump av nervositet i magen samt prestationsångest inför intervallpasset som stod på schemat. Dessutom hade jag sällskap av Gunnika, vilket var mycket trevligare än allt det där andra.
Jag var nervös för att jag så gärna ville vara ÄNNU bättre än jag var senast jag körde samma pass, trots att jag var ganska magisk då. Och jag insåg hur svårt det skulle bli och tog därför ut olyckan i förskott. Bra tänkt, verkligen.
Det är en smula förvånande, men jag var faktiskt jävligt grym. Jag simmade visserligen ojämnare än senast, men snabbare, i mina 6x100 meter med start 2:15. Förra gången låg jag runt 1:55 och idag hamnade jag på 1:52, 1:50, 1:51, 1:53, 1:52, 1:54. Synd att jag inte lyckades få ner den sista intervallen ett par sekunder, men jag var rejält trött då, och jag är faktiskt skitjävlanöjd med utfallet ändå.
Jag är osäker på vad som är viktigast. Att det går lugnare men larvigt jämnt eller lite snabbare med viss ojämnhet i tiderna som ovan. Idag skiter jag i vilket och är bara superstolt över mig själv.
Sen gjorde jag, helt i enlighet med givna instruktioner för passet, om intervallerna med paddlar och fenor, start 2:00. Första landade på 1:34 och sedan gick det stadigt nedåt till 1:24 på den sista. Här vill jag påstå att det blev alldeles för ojämnt för att kallas lyckat, men jag hade vissa koncentrationsproblem under den här delen. Dessutom kan jag inte låta bli att känna mig glad över att sista kunde gå så pass snabbt, trots att jag inte upplevde att ansträngningen var anmärkningsvärt större än i längderna före.
Och även idag var jag förstås tvungen att interagera med andra människor i bassängen. Suck. En tant tyckte att jag simmade så väldigt fint och undrade om jag tävlingssimmade. Förvisso snällt.
En ful gubbe, inte snäll, skulle absolut sätta mig på plats och simma ut mitt i min väg, trots att jag inte störde vare sig honom eller någon annan. Så jag fick plocka fram mitt allra vänligaste, inställsammaste leende och fråga snällt om farbror måhända inte tyckte det var okej att jag körde fram och tillbaka där ute på kanten, eftersom det fanns ytterligare 3,5 banor precis bredvid mig som de ju bara var två personer som delade på för tillfället? Samtidigt dunkade jag bakhuvudet i bassängkanten för att inte råka säga jättefula ord. Och jo... det kunde väl gå för sig då om jag inte simmade på honom. Tack för det.
Sen kom lite mer folk och då bytte jag till snabbsimbanan istället, och där fick jag direkt en smäll på handen av en av mina motsimmare, med blodsutgjutelse och ömhet som följd. Jag orkar inte!
Och ändå har jag nu sålt min träningssjäl till Medley för det närmsta året. Bad och träning i hela Stockholmsområdet. Det blev ohållbart med engångsavgifter.
Efter simningen besteg jag, Reka, Gunnika och Diesel Väsjöbacken. Den är jättebrant men man får fin utsikt på toppen. Och jag blev dödstrött av att gå upp och ner en gång. Inte lovande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar