Raid Uppsala

Jag har en enorm förbättringspotential som multisportare! Det har jag verkligen!

Igår körde jag och Jonas multisporttävlingen Raid i Uppsala. Vår första lagtävling ihop. Vi hämtade ut våra kartor, planerade vår rutt (med rosa överstrykningspenna, som proffsen) och installerade oss i TC.

Banan bestod av följande sträckor:

Löpningsprolog
Paddling
MTBO
Orientering
MTBO
Orientering

Efter prologen låg vi nästan sist, precis som det brukar vara, men under paddlingen plockade vi ungefär 15 placeringar. Vi var helt enkelt grymma! Jag tror jag är en Pocahontaspaddlingstalang.

Sen stack vi iväg på cykel. Jontan höll i kartan och orienterade perfekt, och tur var väl det. Efter ungefär tre timmar av MTB och löpning tog jag helt slut och jag hade inte kunnat hantera felkörningar. Jag kunde inte ens hantera pedalerna på cykeln.

Jag är inte samma fysiska Supersofia som jag var under sommaren, det har jag känt, men att jag skulle tappa det så totalt under loppet var lite av en överraskning. Jag försökte i alla fall hålla humöret uppe och under en av mina svackor hade jag trots allt en av mina bästa MTB-sträckor. Bra för att vara mig, men i jämförelse med andra var jag generellt fruktansvärt svag på cyklingen.

I mål tog vi oss i alla fall, på precis under fem timmar. Jag hade räknat med sex timmar, så det kändes som en seger. Skönt att få sluta på topp!

Att vara lag med JG ledde inte till skilsmässa. Jag beställde blanketter en bit in på orienteringen men när vi försökte fylla i dem tappade vi bort oss på kartan så vi bestämde oss för att skilja oss senare. Men då ville vi inte göra det längre, och resten av loppet var vi vänner, trots att jag mest var som en introvert ragdoll.

Vi slutade på en inte särskilt imponerande 32:a plats av 41 startande. Ganska många lag bakom oss stämplade fel och blev därför diskade. Efter paddlingen låg vi som bäst på 23:e plats. Paddling var vår gren.

Det jag behöver mer av i livet är back- och cykelträning. Där finns det, som sagt, enorm förbättringspotential.