Idag var inte en morgon då jag med glädje kastade mig ur sängen kl. 05:30 för att åka och simma. Jag hade ingen jävla lust alls faktiskt. Tyvärr så är ju en av mina få starka sidor i träningen att jag nästan alltid genomför mina pass, hur motbjudande det än känns innan. Oftast blir det inte särskilt bra träning då, men det brukar ändå kännas som en seger.
Passet idag blev, trots morgonmisären, ganska bra. Åtminstone om man tittar på tiderna. 8x50 med start 1:10 klockade jag på 52, 54, 54, 54, 53, 53, 53 och 52 sekunder på Garmin. Väggklockan visade ganska exakt 2 sekunder snabbare varje intervall, vilket alltså betyder att jag simmade riktigt bra. Faktiskt!
Men det kändes inte bra ändå. Hade lite prestationsångest innan och var på vippen att lägga ner och aldrig ens kliva i bassängen när jag såg hur mycket folk det var. Kom till simhallen lite tidigare än vanligt idag och det var trångt. På de två snabbsimbanorna låg två långsamma bröstsimmare i bredd, och vi var tvungna att simma runt i en liten cirkel. Hur fan ska man kunna göra något bra då?
Eftersom jag inte trodde att jag på ett civiliserat och vänligt sätt skulle kunna be tanterna DRA ÅT... ja... motionssimbanorna, så höll jag klaffen istället och simmade snällt runt och lite sicksack, tills de äntligen var klara. Baserat på det var väl mina tider egentligen ännu bättre, men det räcker inte riktigt för att göra mig glad idag.
Jävligt tråkigt att det dessutom är simkursuppehåll imorgon. Vid såna här tillfällen när jag känner mig avslagen, uppgiven, omotiverad och less älskar jag att ha simskola och en fröken som bara puffar mig fram och tillbaka i bassängen och säger åt mig vad jag ska göra. Och kanske klämmer in något litet "Åhå, vad bra du är". Det brukar hjälpa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar