Helgens träningsheat

Lördag: Heat 1. Laguppställning: Sofia

Började lördagen med att köra ett minipass styrka som enligt min naprapat ska hjälpa mig att hålla axlarna i schack i simningen. Den består av tre övningar som ska göras med lätta vikter. Jag gjorde varje övning 3 gånger med 15 repetitioner varje gång. Idag vaknade jag med träningsvärk. Briljant.

Lördag: Heat 2. Laguppställning: Sofia, Oskar, Theresia, Maria och Martin

Efter att jag och ovanstående gäng minus Oskar plus Linda och Stefan hade bakat, och sedan ätit upp, kanske världens finaste simbassängstårta åkte vi på Try Triathlon i Mörbybadet.

Det var mycket folk, men vi fick ändå simma samtidigt allihop, vilket gjorde det ganska trångt i bassängen. Fokus låg på andningen och eftersom vi var så många så simmade vi bara 25:or. Det var tråkigt. Passet var tråkigt. Inget nytt under solen. Dessutom var jag rätt trött i kroppen.

Söndag: Heat 1. Laguppställning: Theresia, Maria, Sofia och Johannes

Söndagsmorgon i Vasalundshallen. Har fått nya simpass av fröken Hasse och idag körde vi igenom sprintpassets 1450 meter. Jag hade väntat mig att det skulle vara jobbigt, men det var ändå värre än väntat. Hur kan han tycka det är en bra idé att inleda med benspark? Sen är man ju död.

I passet ingick ett antal övningar med fjärilskickar vid frånskjut och vändning med fenor. Jobbigt för magen! Att kicka med fenor brukar gå ganska bra men utan fenor är det svårare. Efter ett antal längder med fenkickar provade jag ändå samma sak men utan fenor. Det kändes sjukt bra! Som om jag fick till det! Roligt!

Sen fikade vi.

Söndag: Heat 2. Laguppställning: Sofia

När jag kom hem satt jag en stund ute i solen och åt lunch. Sen somnade jag i soffan och sov två timmar. Vaknade och hade noll lust att springa långpass. Bytte om och hade noll lust. Tejpade tårna mot blåsor och hade noll lust att springa. Men jag stack iväg ändå, eftersom jag var tvungen. Måste träna. Reka fick stanna hemma så jag kunde fokusera helt på mig själv.

Efter 5.5 km stod jag dubblevikt i skogen och grinade samtidigt som jag mumlade ett antal väl valda könsord. Jag hade ont i tårna, trots tejpen, och jag hade ont i ryggen när jag sprang. Igen. Är så ledsen och förbannad över att löpningen inte längre fungerar. Sen tog jag ett viktigt beslut.

Torkade snoret på jackan och kubbade hemåt som en fet, vaggande anka med hälen i marken först. Som förr. Med Holding out for a hero i öronen. Och det kändes SÅ jävla bra. Så lätt och bekvämt. Och det gjorde inte ont någonstans.