Tillbaka i verkligheten igen. Trots att det var väldigt lätt att tro att det var måndag idag och simning på morgonen (yay!) så är det faktiskt tisdag och därför löpning istället (nooo!).
Jag hade huvudvärk större delen av dagen igår och under morgonen visste jag inte riktigt hur jag mådde. Först mådde jag bra. Sen började jag känna mig uschlig. Sen mådde jag bra igen. Och sådär höll det på medan jag åt min morgongröt. Funderade på att strunta i att springa men sen mådde jag fint igen så jag bestämde mig för att lufsa ett litet varv i alla fall. Det blev 4 lugna km och det kändes bra.
Eftersom jag ändå inte hade någon brådska med något alls under löpningen så stannade jag och satte upp mobilen för att filma mitt löpsteg. Tänkte att det skulle vara lite intressant att se hur det ser ut nu när jag har återgått till tjockisvaggen.
Intressant är en underdrift! Jag blev väldigt förvånad. Det ser inte alls så illa ut som förr, trots att känslan är densamma som då. Det är nog snarast så att jag nu sätter i hela foten. Och landar på utsidan av den. Det är nog inget problem i sig, utan tydligen en naturlig reaktion att landa så, om man t ex trillar ner för en trottoarkant. Har i alla fall för mig att Fredrik Zillén sa det.
Däremot kanske jag ändå behöver se över min skopark. Mina långdistansskor är med pronationsstöd, vilket är raka motsatsen mot vad jag behöver, i alla fall enligt bilden och om jag har förstått saken rätt.
2 kommentarer:
Även om du landar med utsida fot kan du ha en pronation, dvs falla inåt när du väl landat med foten och innan du lyfter den igen.
Aha! Men det gör jag. Faller iaf inte mer utåt. Tack, du har besparat mig 2000 spänn! :) :)
Skicka en kommentar