PT-pass i Vasalundshallen med dubbla rekord

Idag var det dags för ett pass med simfröken Hasse igen. Hurra för det! Han berättade redan för ett par dagar sedan att planen idag var 400 meter på tid, förutsatt att jag var frisk och i form. Jag var lite orolig innan. Jag har ju känt mig frisk sen i tisdags, men någon vidare form har inte visat sig i vattnet. Dessutom var jag hos Naprapathälsan igår och blev fullständigt slaktad i axlarna av Jonathan. Det är inte kul att köra distanser på tid och känna sig som en sopa.

Uppvärmningen kändes dock väldigt bra så jag slappnade av en smula lagom tills det var dags för den där fyrahundringen, som vi trots allt bestämt att jag skulle köra. Gulp...

Det blev på rekordtid!!!

Ja, nu hade jag ju ingen tid i bassäng sedan förut på 400 meter så oavsett hur det hade gått så hade det blivit rekord, men ändå. Stockholm Triathlons 400 meter öppet vatten i våtdräkt gick på 7:25.

Gissade på att jag skulle snitta på runt 1:52/100m, men trots att jag var bättre än så, drygt 1:50/100m, så kände jag mig först lite missnöjd. Sen gick det över. Det var faktiskt skitbra simmat. 7:15 tog det totalt och det hade jag nog inte fixat för bara några månader sen ens. Att slutet var så jobbigt att jag hade känslan av att jag när som helst skulle singla till botten medvetslös har jag nästan redan glömt.

Fick plaska lite och sedan maxa en 25:a som avslutning. Min bästa tid sedan tidigare på distansen är 16.8. Ha!

16.6 sekunder!!! REKOOOORD! Yay! Swoosch!

Vill du ha en autograf? Ett idolfoto? Eller bara nudda mig? Det är okej. Jag är ju seriöst jävla bra!

Inte konstigt att jag tycker så mycket om att köra passen med Hasse när jag alltid är så grym då! Frågan jag ställer mig är om jag ibland är precis lika grym när jag kör själv, bara att ingen ser det och uppmärksammar det på samma sätt, eller om jag faktiskt anstränger mig extra hårt för att försöka imponera på simfröken och visa vilken föredömlig elev jag är? För det är jag. Borde få diplom.