Igår var sista gången på träningsgruppen i Vasalund. Eller, andra gången det var sista gången (long story). Om förra avslutningen kan du läsa här. Det har varit en riktigt jävla bra kurs. Eller träningsgrupp. Eller vad du nu vill kalla det. Sjukt bra gäng, kommer sakna alla! Att kursen var 17 gånger totalt, istället för bara 8 var grymt. Det är många som har pratat om att fortsätta till hösten om möjlighet ges, och med samma härliga medsimmare kommer jag nog inte heller banga då.
Förutom att träningen varit bra så har mitt kakliv (har man ett sånt?) fått ett rejält uppsving under kursens gång. Jag har inte varit någon stor kakätare tidigare, men Mårten har vidgat mina vyer. På förra kursavslutningen fick vi äta Best Cookies Ever, och igår bjöds det på Näst Best Cookies Ever. Kakor med twix och chokladfyllning, sjukt goda faktiskt.
Så frågan är, var det raketbränsle i kakorna? Lyckades de få min simning, som du vet hostat och hackat lite senaste tiden, på rätt köl?
Mja... det finns inga vetenskapliga bevis, vare sig för eller emot, men kanske, kanske så lossnade det lite för mig på slutet igår. Det var i alla fall känslan jag hade.
Huvudserien var jävligt jobbig och bestod av:
2x(
10 max/40 löst
20 max/30 löst
30 max/20 löst
40 max/10 löst
50 max)
Start 1:45.
Efter första varvet ville jag ge upp. Jag var så fruktansvärt nära att slita av mig Garmin, slänga den i en närliggande papperskorg tillsammans med badmössa, glasögon och baddräkt, och i vredesmod lämna simhallen. Kände mig värdelös. Klockan visade tider som jag klämt intervaller på 3x(10x50m) tidigare, utan någon monstruös ansträngning. Nu var jag nästan död av betydligt mindre. C-R-A-P!
Men sen, för att göra en lång historia kort, så kändes det som att det vände. Andra omgången var precis lika svinjobbig som den första men jag återhämtade mig bra under den knappa minuten vila jag fick, och jag simmade lite, lite snabbare. Motståndet var mindre. Känslan något bättre. Så nu är jag ändå rätt positiv. Det kanske var första steget mot en vändning?
Som tårta på kakan har jag nu gjort mina 250 startdyk! De två första jag gjorde igår var nog mina bästa hittills. Kändes grymma. Sen gjorde jag fem där glasögonen hamnade runt halsen istället... Högt och lågt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar