Huvudet före

Sen några dagar tillbaka så har jag lagt av med bassängsimning. Jo, men det var lika bra eftersom jag är en sopa och allting har gått så jävla uselt. Känns helt meningslöst att fortsätta.

Det innebär inte att jag har slutat försöka lära mig att startdyka. Det är två helt olika saker. Yes box.

Idag dök jag 50 gånger. Det är helt vansinnigt, men jag gillar det bisarra i den här utmaningen, att göra 250 dyk innan slutet på maj, och se vad som händer. Sedan jag kom ner till Mallis har jag gjort 125 startdyk och jag kan meddela att jag känner mig ganska lugn över det här med att handlöst kasta mig i vattnet med huvudet före nu. Det här inlägget känns väldigt avlägset.

Jag lärde mig två saker under mina 50 dyk idag:

1. Det gör ont att få magplask
2. Det händer knasiga grejer om man inte sträcker fram och låser händerna ordentligt

Det finns för övrigt många goda viljor här. Som vill hjälpa och komma med tips och goda råd om vad jag borde och inte borde göra. Jag är ju ett litet jippo när jag hoppar i och ur som en jojo, och det verkar engagera människor.

En sak jag tog till mig var att börja stå i startpositionen istället för upprätt. Det förändrade känslan en aning, så det var nog bra. Annars är den mest populära uppmaningen att jag borde köra track start, dvs med ena foten bak, istället. Men allt har sin tid, och jag kommer såklart testa det också.

Jag vet inte om själva tekniken i dyket har förändras särskilt mycket sen jag började, förutom att jag känner mig mycket tryggare. Filmen visar tre av dagens dyk som ser ganska lika varandra ut, och de skiljer sig inte nämnvärt från mina allra första dyk heller. Jag ser var förbättringspotentialen finns, men inte hur jag ska kunna nå dit.

Annars har jag bara vilat idag. Och yogat.