Fiasko och succé!

Kommer du ihåg vecka 11? Det gör jag.

Fördelen med att skriva blogg är att det är lätt att komma ihåg enskilda perioder och händelser. Och det är tyvärr lätt att få bekräftelse på att känslan jag just nu har av att det går stadigt utför med simningen faktiskt stämmer. Från att ha känt mig som Katinka Hosszu under större delen av våren så har plötsligt något hänt. Jag simmar skitsakta. Och jag blir trött av ingenting. Syret räcker inte.

Jag försökte skylla allt av min dåliga mojo på den trevliga utomhusbassängen på Mallorca, men i sanningens namn så började nog förfallet redan innan. Jääfligt frustrerande! Jag som tyckte det var så himla mysigt att få gå runt och känna mig duktig på något som omväxling.

Imorse blev det någon form av fiaskopass i Vasalundshallen. Känslan var faktiskt inte helt olik den jag hade för två år sedan när jag ålade, vevade och plaskade i bassängen utan att förflytta mig nämnvärt framåt. Deppigt är bara förnamnet.

Som avslutning gjorde jag 20 startdyk. Det sker ingen vidare utveckling av dem heller längre, förutom att glasögonen numera sitter kvar nästan jämt och jag är fullständigt orädd. Efter 235 tappra repetitioner så får man väl vara nöjd med det lilla.

Men för att avsluta med något trevligare kan jag berätta om att det har blivit ett rejält uppsving på maten i direktionsmatsalen här på jobbet sedan min mamma blev pansjo för några veckor sedan.

För den som inte förstår vad min mamma har med mitt arbete att göra så kan jag informera om att företaget jag driver huserar i källaren på mina föräldrars hus. Direktionsmatsalen ligger en trappa upp, så att säga i deras privata kök.

Varje dag serveras numera, för en blygsam summa pengar förstås, dagens lunch inkl. mineralvatten. Idag blev det jordgubbar till efterrätt. Jag som redan innan trodde att jag hade kanske världens bästa jobb...