Debut i klass 2

Det är mycket tävlande nu. Idrott och agility. Man skulle kunna tro att jag tycker om det. Och det gör jag, i alla fall när det handlar om att tävla med Reka. Det är skönt att ha bästa vännen som lagkompis och på tävling utmärker hon sig alltid lite extra. Inte nödvändigtvis på banan, men alltid runtomkring. Fantastisk hund! Så snäll, lugn, stabil och lydig! Framför allt älskar Krabban agility, och hennes glädje är min!

Idag gjorde vi debut i klass 2 på Märsta-Sigtuna BK, och jag ger oss 6 av 10 tootsies i betyg.

Agilityklassen gick först, och den slutade med 5 fel på slalom. Reka har börjat med en ny, inte så bra grej - att gå ur slalom med två portar kvar. Men bara första gången. När vi har kört ett helt slalom igen så brukar det funka sedan. Jäkla otur när det inte finns framhoppning med slalom...

Annars hade vi några stolpe in men i det stora hela ser jag det som en lyckad klass 2-premiär! Vi slutade på 4 plats av 26 ekipage. Endast en hund blev felfri.

Nästa lopp var hoppklass och jag hade startnummer 3. Det var tur att det inte fanns någon som kunde filma det spektaklet. Jag blev av någon anledning väldigt okoncentrerad och handlade ännu otydligare än i första loppet. Fulagility! Trodde att vi ändå lyckades nolla men någonstans i förvirringen så fick hon tydligen fel för en vägran. Nåja, det var så uselt så vi hade inte förtjänat någon pinne ens om vi hade fått en.

Sen var vi visserligen anmälda till en hoppklass till idag, men jag orkade inte vänta två timmar på att den skulle dra igång. Det är inte alls lika roligt att tävla när man inte har sällskap av massa kompisar. Kelpie-Linda och hennes kille var förbi en stund idag, men i övrigt var det många ensamma timmars väntan. Dessutom är jag inte på topp. Igår vilade jag nästan hela dagen för att jag inte orkade göra någonting, och ändå sov jag tio timmar i natt. Känns som en lätt förkylning, och jag hoppas den går över snart.

Reka verkade också känna sig ganska klar med tävlandet idag. När jag var på Mallis så blev det lite mindre fysträning än vanligt för hennes del, och dessutom råkade hon få lite för mycket mat, så hon ser ut som en köttbulle. Hon är ju alltid lite tjock, men just nu är det värre än vanligt. Så vi nöjde oss där, ville inte slita för hårt på chokladbollen.

Nu har vi två veckor till nästa tävling och tills dess ska vi nöta slalom och tunnelingångar. Bland annat. Och tappa vikt.