Jag har fått mitt diplom, jag har skakat hand med rektorn för KTH och jag har ätit snittar och druckit gratis bubbel i gyllene salen. Min civilingenjörsexamen är nu på riktigt!
Ceremonin var väl något av det tråkigaste i modern tid, men jag ägnade det mesta av eftermiddagen åt att tänka på vilka fantastiska år jag hade på KTH. På alla vänner jag fick. På hur ung jag var och hur mycket fritid jag hade. På Sjöslaget, Nubbedraget och Quarnevalen. Jag tänkte på Absolut kurant, overaller och på hissen i E-huset. På pannkakor, mottagningen och Pellefant. På silvertejp, hattar och ponnies. Det var en fantastisk tid som tyvärr aldrig kommer igen.
Jag tänkte att jag nästan inte minns någonting av mina faktiska studier men att tiden på KTH var en av de värdefullaste i mitt liv och att jag aldrig skulle vilja ha den ogjord.
Jag tänkte på hur stolt och glad jag var över att sitta där i stadshuset med en examen, femton år efter att jag påbörjade min utbildning.
Okej, jag tänkte lite på simning också. Och på att beslutet att inte springa Stockholm marathon på lördag nu är officiellt taget. Så här i efterhand tror jag egentligen att jag bestämde mig för länge sen, eftersom jag mycket hellre vill simma och swimrunna en massa, men vi låtsas att det var idag.
Anyway. Efter diplomutdelningen åkte jag, JG och M&D till Farang och åt middag. God mat. En bra avslutning på en lång men fin dag, där jag fick känna mig stolt och vacker som omväxling. Älskar klänningen. Min faster sydde den 1974 och den är så jävla cool.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar