Det är allt en grym liten byracka jag har. Finaste Rekisen! Idag tävlade vi agility på Haninge BK och vann två av tre lopp, en hoppklass och en agilityklass. Hurra för oss!
Dagen började väldigt obehagligt när en tjej i smallklassen råkade krocka med sin hund så att den bröt benet. Jag kan inte ens beskriva hur ont det gjorde i mig när jag hörde hunden skrika förtvivlat av smärta samtidigt som jag såg hur paniken fyllde stackars matte. Jag hade inga problem att sätta mig in i hur jag hade känt mig om det varit jag och Reka, och jag blev väldigt skärrad av det. Så vitt jag förstod så kom hunden i alla fall ganska snabbt under vård och fick skjuts med djurambulansen till närmsta veterinär. Hoppas allt går bra!
Hoppklass 2-A
Inledande loppet var hoppklass, och jag känner mig nöjd med vår insats. Första svängen blev väldigt stor, och det hade kunnat undvikas om jag hade kommit ihåg den gyllene regeln att alltid.titta.på.hunden. Som tur var fanns inga andra lockande hinder eller tunnlar i vägen, och vi vann ändå klassen med knappt två sekunder.
Hoppklass 2-B
Andra klassen var också en hoppklass. Med tjuvstart! Rackarkelpie!
Man ser hur förvånad jag blev av att hon kom kutandes, och det gick förstås åt helvete direkt. Försökte ändå samla ihop oss men lyckas inte särskilt bra med det. Det blev massor av fel i slalom och Reka missade ett hinder på långsidan innan jag gav upp och lät henne rejsa sista målrakan till belöningen. Jag var nog rätt ofokuserad.
Agilityklass 2
Både jag och Reka började bli trötta när sista klassen drog igång. Trots att det inte var så många startande hundar i varje klass så drar det alltid ut på tiden och man blir lätt lite mossig efter ett par timmar utomhus.
Vi laddade ändå upp så gott vi kunde, jag berättade för Reka hur banan såg ut och informerade om att vi skulle lajja jättemycket med leksaken i mål om hon lyssnade noga på mig när jag visade rätt (och mindre noga om jag visade fel). Deal.
Ja, så vann vi den klassen också, med blott en halv sekunds marginal. Ibland är livet härligt!
Idag är det dessutom mors dag, och jag tänker att det allt var en fin present Reka gav mig. Min egen mor har dock fått minimal uppvaktning idag. Ingen skönsång, hissad flagga eller frukost på sängen. Ingen tårta, blommor eller present. Det är förstås under all kritik, men det påverkar inte det faktum att hon är världens bästa mamma. Jag tror det är av henne jag har ärvt ett pannben som dyker upp i krävande situationer men som aldrig kommer på beställning. Det låter negativt men det är jävligt bra. Tack mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar