Ikväll var det kick off för utomhussäsongen av Try Triathlon på Huvudstabadet. Tanken var att det skulle hållas ett minitriathlon men i sista stund utgick det, och kvar blev simning samt ett par teoretiska stationer om växling och cykling. Kändes lite som en flopp.
Jag tog i alla fall tillfället i akt att öva simning i trängsel med andra. Med våtdräkt, i bassäng. Alltid nyttigt och lite roligt också. Vi fick runda bojar, öva att sikta, snurra runt i kullerbyttor och göra temposkiftningar. Simningen kändes helt okej tills vi kom till det där sistnämnda. Öka tempot.
Det hände inte ett jävla dugg när jag försökte simma snabbare. Jag bara vevade som en vettvilling och tittade på samma kakelplatta på botten hela tiden. Det kändes i alla fall så. Jag. Blir. Så. Frustrerad. Mitt inre vill agera som Kalle Anka när han är rosenrasande. Jag vill slita mitt hår som matadoren i Ferdinand. Jag vill kasta mig raklång på marken som ett barn, gråta och slå nävarna i backen. H-E-L-V-E-T-E!
Men okej. Nu är det som det är. Imorgon är en ny dag. Jag ska försöka att bara släppa den här känslan och fokusera på det som faktiskt gick bra. Och inte glömma att jag trots att det går dåligt tycker att det är roligt. Viktigt!
Sen åt jag gratiskorv och hängde med Harry, Mårten och Maria. Det var trevligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar