Så nära jag kan komma

Jag har haft en rätt så bra jävla dag faktiskt, tackar som frågar!

Rullade ur sängen, svintrött, imorse för att springa korta intervaller. Vägen (och backarna) till Enebybergs IP var tunga och allting kändes jobbigt. Medan jyckestycket väntade bredvid löparbanan sprang jag sedan 8x30 sekunder intervaller, med 30 sekunder ståvila. Ju fler intervaller jag sprang desto piggare blev jag. När jag joggade hem igen var allting fantastiskt och jag var full av energi!

På kvällen började en ny omgång simträning med Medley i Huvudstabadet. Philip, Henke och Hasse på kanten (fast det var mest Fille som var min kapten ikväll). Det var ett schysst pass och jag var ju faktiskt inte vanligt bra idag. Snarare sjukt jävla grym, om jag får säga det själv. Älskar min våtdräkt, jag blir snabb som en mört i den!

Efter insim och test av flytläge körde vi följande huvudserie, med mina fina tider inom parentes för den som bryr sig:

2x200 f1 vila 30 (3.36, 3.40 = snitt 1:48/100m)
4x100 f2 vila 20 (1.39, 1.38, 1.39, 1.40 = snitt 1:39/100m)
8x50 f3 vila 10 (45, 46, 47, 46, 47, 45, 46, 46 = snitt 1:32/100m)

Henke gav mig återigen den finaste komplimangen någon som jag kan få - att jag (nästan) ser ut som en simmare. Vi som inte inledde karriären vid tre års ålder kan ju aldrig kallas simmare på riktigt, men att se ut som en anser jag i alla fall är så nära jag kan komma!

Kände mig nästan som en simmare också. Jag var väldigt pigg och stark idag, genom hela passet. Vi fick avsluta med ett antal 25:or där vi körde 15m max och 10m lugnt. Det var jobbigt men till och med min snabba simning kändes bra ikväll. Baaam! Like a boss!

Nu ska jag bara behålla den här känslan och försöka hitta den i bassängen utan min superhjältevåtdräkt.