Det finns många saker man kan irritera sig på. Att vakna alldeles för tidigt på morgonen efter en fest, utan någon tillstymmelse till chans att kunna somna om, är en.Exölet igår var väl sådär. Många cowboyhattar (se fig.) blev det. Jag gjorde iaf mitt bästa för att ha roligt, och till och från så var det rätt kul. Fast 65 spänn för en bacardi breezer... inte en chans! Spriten var iaf hyfsat billig, så tillräckligt full för att göra korkade saker blev jag åtminstone. Jag blir så irriterad på mig själv. Jag borde fan kunna uppföra mig. Men jag är ju utvecklingsstörd.
Fick snyltåka taxi hem med Martin i natt, vilket var asskönt, så jag var väl hemma strax innan kl. 3. Ringde Henrik då och vi pratade rätt länge. Han är ju skitsöt, det vet vi, men ibland blir han så jävla muppig! Och det är såå irriteeeerande!! Jag kan uppenbarligen inte göra något rätt i hans närhet på en fest. Ett och annat idiotiskt sms från mig kan jag förstå att han klarar sig utan. Givetvis förstår jag också att han blir besvärad när jag pratar med honom. Eller med någon bredvid honom. Eller om jag råkar titta på honom. Det gör jag verkligen. Att dansa med honom är också verkligen dumt av mig. Att på ett sånt uppenbart sätt stöta på honom inför alla, det är ju bara pinsamt. Sånt ska han inte behöva ta. Inte obscena förslag om att äta hamburgare heller. Jesus, där går faktiskt gränsen. Det är han, inte jag, som borde vara irriterad.
Jag blir också irriterad på personer som har en tråkig inställning. Som om det finns någon negativ aspekt på en sak bara ser den. Och protesterar högljutt! Det sprider dålig stämning. Usch! Sånt stör oss som är irriterande felfria och som aldrig gnäller, ens i sin blogg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar