Jag är högt utbildad men förhållandevis oallmänbildad. Jag läser inga tidningar, jag tittar inte på nyheter och jag är väldigt ointresserad av vad som händer i världen. Jag blir deppad av att matas med krig, elände, orättvisor och folk som blir dödade till höger och vänster. Jag gillar att prata om träning, och allra helst om simning, jag gillar att veta vad som händer med mina vänner och att se hopplösa dokusåpor på min Ipad.
Tills motsatsen är bevisad så tycker jag att folk i allmänhet är idioter.
Och då menar jag verkligen folk i allmänhet. Jag skiter i var du kommer i från, hur du ser ut, vad du tror på eller vem du vill ligga med. En idiot är en idiot.
Jag kanske är naiv och lite dum, men att ursprung, religion och hudfärg ligger till grund för så mycket hat är ett av livets stora mysterier för mig. Det finns oftast en miljard olika skäl till att tycka illa om någon, så varför inte välja något mindre uttjatat? Inte att någon råkar vara född på en annan plats i världen eller för att den råkar bli kär i någon av samma kön. Vem bryr sig? Vad har du med det att göra? Och ett ruttet ägg är lika ruttet oavsett vilken hönsgård det har värpts i.
Kom nu inte dragande med argument och hänvisning till någon larvig statistik om att det faktiskt är si eller så med personer som du inte kallar svenskar. Det kanske funkar om man inte ser hela bilden, men varför skulle man vilja titta på något mindre? Man ska inte ge sig in i argumentationer som man inte kan vinna.
Jag tycker att människor som våldför sig på barn och djur ska dö. Jag tycker att någon som skadar en annan människa, förstör för andra eller kör olovandes i bussfilen ska dö. Men jag ger mig aldrig in i en diskussion om dödsstraff, för jag vet att inga argument jag någonsin skulle kunna komma upp med håller. Att döda någon annan är aldrig rätt. Punkt. Det vet jag om jag tänker med hjärnan, men när folk gör elaka saker mot till exempel hundar, så tänker jag med hjärtat. Jag vill att människan ska lida och dö en långsam och smärtsam död. Jag kan vara oerhört kreativ när det handlar om att komma på lämpliga tortyrstraff. Men man måste skilja på fantasi och verklighet.
Och tiggarna då? Nej, jag gillar inte tiggarna. De är som flugor i mitt Amaronevin. De förstör den där fina magkänslan jag har när jag ska in på Coop och handla en riktigt svulstig fredagsmiddag. Deras "hej hej" blir som en kniv i mitt samvete. Inte vill väl jag bli påmind om att människor sover på gatan när jag fokuserar på mitt fredagsmys!
Jag har hört sägas att de egentligen är jätterika, kör Mercedes och tjänar grova pengar på organiserat tiggeri. Låt oss låtsas att så är fallet. Skulle du byta ditt välbetalda jobb på kontor mot att sitta i en sovsäck utanför Ica Maxi tolv timmar om dagen för samma pengar? Never!
Hur man löser problemet med människor som har det svårt vet jag inte. Läs första meningen i det här inlägget igen. Jag är inte intresserad av att lösa världens problem, jag har nog med mina egna. Det enda jag kan göra är att slänga åt dem en slant då och då och hoppas att jag har glömt dem när jag kryper ner i min varma säng med en bäddmadrass av memory foam på kvällen.
Det jag egentligen vill ha sagt är: Ge fan i att hata människor för konstiga saker som du inte har med att göra eller som du inte kan påverka. Alla människor är lika mycket värda. Tycker du något annat är du mindre värd, du är en idiot och jag tycker illa om dig. Oavsett hur du ser ut och vad du tror på.
Och argumentera inte med mig om det här, tack. Du kommer bara framstå som... ja du vet.
Det var egentligen bara det jag ville ha sagt. Jag vet inte varför.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar