I bassängen känner jag mig aldrig tung och stor. Det är aldrig snö och motvind i simhallen. Inte uppförsbacke heller. Och jag blir lycklig av turkost vatten.
Jag älskar att simma!!!
Den tanken studsade runt i mitt huvud när jag och Maria lattjade i Vasalundshallen igår ikväll. Jag fick helt enkelt feeling. Det var så härligt!
Nu simmar jag tre gånger i veckan. Jag har dragit ner. Det känns som om jag simmar väldigt sällan. Fyra gånger i veckan är ganska lagom, eller åtminstone tillräckligt ofta. Jag älskar inte bara att simma, jag älskar att jag hela tiden längtar efter att simma. Jag älskar att min motivation är så stor och att jag har hittat en fysisk aktivitet som jag hela tiden vill ägna mig åt. Jag vet inte om det ens har hänt förut.
Vi körde ett pass som simfröken lagt upp på facebook, i en grupp för Medleys crawlkurselever. Medelnivå, totalt 1050 meter. Inga långa distanser. Inga intervaller. Ingen kräkmaxsimning. Lätt och kort med i princip bara teknikövningar. Det kändes så kravlöst och roligt! Helt rätt just nu!
Slog rekord i frånskjut efter voltvändning, om man nu kan ha ett sånt rekord. Tror jag gled nästan 10 meter under vattnet mitt under en "räkna armtagshundring". Det var grymt, även om antalet armtag kanske blev lite missvisande den längden.
Avslutade med dykövningar över korv. Planen var ett elegant skutt med hög rumpa över korven, sedan låta benen glida på korven på väg ner i vattnet.
Gick väl inte helt lysande, men det kändes ändå bra att försöka göra något för att lära mig att kontrollera benen istället för att tro att det bara ska ordna sig helt automatiskt. Sen blev det några dyk från pallen också. Ingen koll på vare sig ben eller huvud där heller... Fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar