Återhämtad?

Jag mår MYCKET bättre!

Det känns visserligen som om jag bara har haft en vilodag, istället för två. Igår var jag nästan död och all energi gick åt för att försöka överleva och idag är jag tillräckligt återhämtad för att vila. Jag var verkligen väldigt trött igår.

Idag, liksom igår, har det istället för träning blivit mycket promenerande med krabban.

Trots att jag egentligen inte orkade igår så var jag och Jontan ute på en shoppingtur. Han behövde köpa cykelskor och jag behövde lämna tillbaka en cykeljacka som inte passade. Förkunnade på vägen mot affären att jag minsann ska lägga skorna på hyllan och sluta cykla efter resan till Mallis. Jag hatar att cykla.

Först var vi på XXL. Där hittade jag en snygg men dubbelt så dyr jacka som den jag just lämnat tillbaka. Tänkte att det nog trots allt är bra att ha en cykeljacka med ordentliga ryggfickor på kommande äventyr. Grät och betalade. Sjukt onödigt köpt av en som ska lägga av.

Fortsatte till Cykloteket och där hängde, förutom skitfina Fjöråbrallor från Norröna i säsongens nya färger, en galet snabb och fräsig cykeljacka från Gore. Den satt som en schmäck, den hade avtagbara ärmar och superbra fickor. Och den kostade tre gånger så mycket som jackan jag just lämnat tillbaka. Grät och fick ångest. Insåg att jag inte skulle lämna butiken utan den. Det svider hårt att punga ut när man ändå ska lägga av.

Vi var i affären helt orimligt länge (Jonas provade alla skor, vi tittade på och pratade om för- och nackdelar med alla racers, säljaren försökte pracka på mig vita överdrag till mina svarta cykelskor så att det skulle se bättre ut med vita strumpor, vilket man enligt den anala cykelbibeln måste ha osv...) så pinan inför betalningen blev lång.

Men nu råkar det vara så att jag är en exceptionellt bra fru, så väl framme i kassan förvandlades min fina, snabba, dyra och ångestframkallande cykeljacka till en present från min make. Man tackar! Om inte det är uppenbart så blir ingen en exceptionellt bra fru utan en exceptionellt bra man. (Såvida man inte föredrar en partner av samma kön förstås, då kan det fungera ändå.)

Efter att ha provat jackan framför spegeln ytterligare några gånger hemma så har jag tills vidare beslutat mig för att fortsätta cykla även efter Mallis.

Jag är nästan så utvilad att jag längtar lite efter att cykla faktiskt.