Jag är knasbra!

När jag kom till Vasalundshallen i förmiddags, laddad för tröskelhundringar, möttes jag av två motionssimbanor, tre lekbanor och noll snabbsimbanor. KAOS! För att göra en lång historia kort så slutade det med att jag fick en snabbsimbana uppsatt av personalen. Och ingen medmänniska i bassängen påverkades av det. Hurra för de som jobbade idag och deras förståelse och flexibilitet! Personalen fick skit i onsdags så idag ska de minsann ha rejält med ros! Även om det inte var samma personer.

Som tack (?) så simmade jag som en fisk. Som ett monster. Som en torped. Som en chef. Asså.
JAG SIMMADE SÅ JÄVLA BRA!!!

Egentligen hade jag inte så stora förhoppningar om att lyckas med något storslaget. Var fruktansvärt trött efter mitt backpass igår och trodde inte jag skulle ha hunnit hämta mig från det ännu. Fel. Mina tider idag var faktiskt sjukt bra. Jag är glad, upprymd och väldigt, väldigt nöjd med mig själv.

En sak som jag trodde jag hade lärt mig sedan tidigare (men uppenbarligen varit dålig på att praktisera) är att mina tröskelserier alltid går bättre om jag fokuserar på draget och låter tempot komma från armarna, snarare än från extra benspark. Jag tenderar att vilja öka frekvensen i bensparken när jag ökar farten, men egentligen gör det mig bara trött. Idag fokuserade jag på att låta benen hänga bakom, trycka badboll (ffa med vänsterarmen) och använda höften. Succé!

8x100 ss, start 2:10:
1.45, 1.45, 1.45, 1.46, 1.45, 1.45, 1.45, 1.46
För bara 8 veckor sedan, med kommentaren "Fan vad bra jag var!": 1.51, 1.51, 1.52, 1.51, 1.52, 1.50, 1.51, 1.52

8x100 dolme + paddlar, start 2:00:
1.34, 1.34, 1.36, 1.37, 1.36, 1.36, 1.34, 1.37
Förra veckan: 1.40, 1.41, 1.42, 1.41, 1.43, 1.41, 1.41, 1.38

Avslutade som brukligt med träning av startdyk, och jag lyckades i vanlig ordning inte hålla koll på båda ändarna av mig själv samtidigt. Eller, så här. Jag lyckades överhuvudtaget inte att få styr på benen den här gången heller, men när jag struntade i dem kunde jag i alla fall klara att böja in huvudet så att glajjorna satt kvar. Det skiljer inte mycket på huvudets position, men det gjorde stor skillnad. Kolla bilderna.

Glasögon trillade av.

Glasögon satt kvar.

Så här tror jag bestämt inte att det är meningen att det ska se ut i landningen...

Någon som tröttnat på mina dykbilder ännu? Inte jag nämligen. Jag älskar att se dem, de gör mig stolt!!!