Igår var jag på en ny visit hos Carl på Konditionsidrott för att se om vi kunde skruva lite på mina pulszoner. Istället för att som tidigare basera zonerna på maxpulsen så räknade Carl fram dem utifrån min tröskelpuls den här gången.
Han konstaterade att jag har en relativt hög tröskelpuls, och att jag därför sannolikt kan ha ganska hög puls under lång tid, utan att dra på mig massa skit i musklerna. Det gör också att mina övre pulszoner blir lite tajtare, men förhoppningsvis kommer jag ha lättare att hamna rätt under distanspassen nu.
Två saker jag ska ta med mig:
1. Inte vara så fyrkantig gällande pulsen. Den är ingen exakt vetenskap.
2. Försöka att springa lugnare. Vill nog ibland mer än jag egentligen är i form för.
Var svintrött när jag kom hem. Somnade i soffan. Vaknade upp ännu tröttare, frusen och hungrig. Var ohyggligt glad över att jag skulle träffa Maria i Vasalundshallen på kvällen, annars hade jag nog bara krupit i säng och dragit något gammalt över mig.
Vi simmade kräkintervaller. Höll på att späda ut bassängen med min middag. Och ändå gick det inte fort. Jag blir så inni frustrerad. Varför kan jag inte simma fortare? Mina armar dog helt ungefär 37.5 meter in i varje intervall. Det var hemskt, äckligt, vidrigt, jobbigt, tungt, obehagligt och vederstyggligt. Usch säger jag. USCH!!! Kände mig grym i fredags men nu känns det skit igen.
Dessutom fick vi pressa på jävligt hårt för att hinna genom hela passet på de 45 minuter som simhallen erbjuder oss fartfantomer på onsdagskvällar. Hann nästan, behövde bara kapa en aning på möjligheten att simma bort lite mjölksyra i mitten.
Mitt inbokade besök för att pigga upp musklerna hos Jonathan på Naprapathälsan idag kom i precis rätt tid, eftersom axlarna kändes slitna efter igår. Tror faktiskt det blev personbästa i smärta. AJ! Ingen mesig mysmassage där inte. Sjukt bra.
Det sista jag ämnar informera om idag är att jag cyklade imorse. Ensam på Chrille. Jag ifrågasatte mer än en gång när jag var ute varför i jösse namn (vilket är ett fantastiskt uttryck!) jag var så urbota dum att jag anmälde mig till den därninga tävlingen på Mallis.
Cyklade i alla fall bra. Hade en fräsig cykeljacka som jag passat på att låna från Jonas. Är man inte hemma kan man inte protestera. Och jag tyckte återigen att jag hojade vrålsnabbt, men då blev jag direkt nedtagen på jorden av cykelproffset till pappa. Man kan tydligen cykla snabbare... Typiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar