Tröskelintervaller och dyk från pall

Idag simmade jag tröskelintervaller och idag dök jag från pallen för första gången. Endorfiner och adrenalin in - misär och uppgivenhet ut. Att fixa humöret är lätt som en plätt!

Den här perioden har jag bara två simpass att välja mellan så att jag ska hinna köra dem tre gånger vardera och samtidigt minska på antalet pass. De är dessutom anpassade för att fortsätta förbättra min bassängsimning snarare än att förbereda mig för kommande äventyr i öppet vatten. Det var ett val jag gjorde, som vi kan kalla en kompromiss. Jag är säker på att det kommer gå riktigt bra utomhus ändå. No worries.

Passet idag såg ut så här:

Uppvärmning och teknik
8x100 ss (f3), start 2:10
8x100 paddlar + dolme (f3), start 2:00
Fjärilskickar i olika varianter
Startdyk

Totalt 2650 meter.

Det var jobbigt. Det var kul. Jag gjorde det jag skulle på de tider man kunde förvänta sig. Inte mer, inte mindre. Och sen mådde jag jättebra! Det enda som inte gick bra var fjärilskickarna på rygg utan fenor. Kaos. Omöjligt!

Igår var jag förresten hos Naprapat-Anna med ryggen. Hon behandlade mig förra året också och sa att läget var mycket bättre i år. Jag har en annan grundstryka i coren nu, kanske tack vare simningen. Det enda jag behöver göra för att fixa det här är enligt henne att träna bålen mer. Jag kan till och med vinna på att byta ut löppass mot corepass då och då. Hon tyckte Mammamageappen var jättebra men att de lägsta nivåerna är alldeles för lätta för mig så jag borde hoppa upp några snäpp innan jag tröttnar.

Check! Det måste väl ändå tolkas som en positiv diagnos?