Vaknade lite senare än vanligt imorse, men var laddad för långpass. Jag var förvisso rätt trött, trots sovmorgon, men med de senaste passens flyt i löpningen och nya pulszoner att anpassa mig till så var jag ändå ganska pepp på att springa. Men som sagt, trött. Faktiskt jättetrött.
Det började med en idé om 23-25 km runt Djurgården och Brunnsviken. Gäsp.
Eller kanske bara runt Edsviken? Gääääsp.
Nej, så här! Jag springer en liten omväg till Väsjön och kör några intervaller i backen. Gäsp, gäsp, gääsp!
Kanske raka spåret och promenera upp en gång? Zzz...
Okej, jag tar med Reka och kör gröna spåret i Enebyberg. Så får det bli!
Men nej, så bidde det inte heller. Det bidde ingenting. Jag har varit så jävla under isen idag. Fullständigt dödstrött. Orkar knappt ens stå upp längre.
Så det blev vila idag. Och det blir vila imorgon. Jag kan ofta tycka att det är svårt att tyda kroppens signaler, eftersom jag i grund och botten är en lat jävel som hittar på alla möjliga konstiga ursäkter för att slippa anstränga mig. Men att vila idag känns som ett beslut som inte ens behöver processas. Och med vila menar jag två timmars promenad med lilla tant Brun.
Jag får alltid dåligt samvete när jag hoppar över ett löppass, men vill jag träna ihjäl mig så kommer jag ha absolut perfekta förutsättningar för det under två veckor på Mallorca framöver. Jag kan gott fokusera på horisontalläge några dagar, så att jag kommer in i matchen igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar